ringde vårdcentralen i morse. Detta efter att inte ha sovit sen fyra i natt när min sista ipren slutade verka. hade så ont så ont så ont! så ont att jag satt rätt upp och ner i soffan, utan att stödja på foten på nått sätt, och grät, för att det gjorde så ont. förstår ni då hur ont det gjorde?:) I alla fall så sa vårdcentralen att "det är en överansträngning, köp voltaren på apoteket".
Då ringde jag min mamma och grät. Tur att man bor två kvarter från henne nu för tiden så man kan göra det. eller ringa kunde man ju gjort ändå, men hon hade inte kunnat komma över tio minuter senare och trösta och sen gå och köpa voltaren och barnmat och choklad och annat livsnödvänidigt. MIN MAMMA ÄR BÄST! senare på dagen gick hon dessutom en lång runda med Malaika så jag skulle kunna få vila.
tack och lov hjälpte voltarenet så det galet onda har gått över, men särskilt skönt är det fortfarande inte....
Fick höra i morse att en kompis kompis barn hade dött i magen i vecka 37... då känns ens egna problem plötsligt futtiga. tänk, v. 37, då var Malaika redan 2 veckor! Så nu har jag hållt på och krama Malaika hela dan och sagt säkert tusen gånger hur mycket jag älskar henne. Det gör jag väl annars också men idag var jag extrem.... så hemskt så hemskt, borde inte få hända!
En tyst minut för alla små änglar nu!
No comments:
Post a Comment