det kommer ta ett tag förmig att vänja mig vid att inte ha en natt i veckan som är säker att jag får sova på. Men det är det värt. för i övrigt mår både jag och Malaika mycket bättre känns det som. Att minimera tillfällena då vi behöver samarbeta var ett bra drag.
Skönt.
Malaika fortsätter gå och jag kan inte sluta titta på och förundras över att hon gör det. Titta i vad ajg skrivit i hennes "mina första år-bok" och sina första steg (8-10st) tog hon redan i september. sen la hon ner projektet. så det har suttit låååååååångt inne. men nu går hon och är mäkta mallig över det också!:D
No comments:
Post a Comment