jag har en emmigrant inom mig som jag ständigt krigar mot. Har den sensta tiden brottats med känslan att vara "fast" i Malmö. Jag vill ju att min älskade dotter ska ha en bra relation med sin älskade pappa. Då kan jag inte bara ta vårt pick och pack och flytta till Ulaaan Bataar (eller någon annan exotisk stans) Jag får vackert stanna i Malmö eller åtminstone i närheten. I alla fall just nu.
Det kan ju hända att sånt förändras. Men det känns inte som något jag kan räkna med....
Men så försöker ajg tänka,om man nu ska vara fast någonstans, är Malmö egentligen helt fel? Jag har härliga vänner här, här är internationellt, jag bor bra och billigt vilket gör att jag kan ha råd att resa, det finns bra skolor och dagis och lagom nära till morföräldrarna. Är livet per automatik bättre i London eller Paris?? Antagligen inte egentligen. Gräset är kanske inte alltid grönare på andra sidan. Inte ur ett traditionellt livskvalitéperspektiv. Men det är annorlunda. och jag gillar annorlunda. Men det blir nog vardag av det med. kanske egentligen trevligare att besöka? Jag vet inte. men det kommer nog bli mitt livs krig mot mig själv.
under tiden har jag precis beställt biljetter till mig och Malaika till London i november. Vi ska hälsa på min underbara fd aupairfamilj och gå på harrods och titta på julskyltningen. Ska bli kul!
No comments:
Post a Comment