jag har precis läst ett nummer av tidningen "mama". Hälften av artiklarna verkar handla om hur stressade småbarnsföräldrar är, hur svårt det är att få tiden att gå ihop, hur svårt det är att hinna med ett sexliv, hur trött man alltid är och man måste stressa för att kunna hämta på dagis tidigt och sen ta igen det med kvällsjobb osv... Och detta även från föräldrar som har lite äldre barn som har passerat ett års åldern och kolikstadiet.
Och jag känner inte igen mig alls! Jag är inte ett dugg stressad. Och jag borde ju rimligtvis tillhöra en riskgrupp...
Fast å andra sidan som ensamstående kan man ju alltid skylla på det och släppa kraven lite.
Malaika älskar sitt dagis så jag känner inte alls att jag MÅSTE hämta tidigt och sen jobba på kvällen, jag slappar oftast framför Tvn. Jag bryr mig inte mycket om städning och gör i stort sett bara saker jag verkligen vill göra. vill ajg inte kan ajg ju alltid skylla på Malaika!
Jag har inga krav på mig själv att laga middag varje kväll eller städa, diska, dammsuga, duscha... från att jag hämtar malaika från dagis tills dess att hon somnar så är det hon och jag, hon får hela min uppmärksamhet, jag släpper jobbet helt, diskar gör jag (kanske) när hon somnat. eller imorn.
Ingen stress och det funkar skitbra! Malaika är glad och harmonisk för att jag är glad och harmonisk och faktiskt ärl ägenheten ofta mer välstädad nu än den var när ajg var barnlös student med hur mycket tid som helst till förfogande.
det handlar om att släppa kraven!!!!!!!!!!! Ett välstädat perfekt hem är inte viktigt, en välfungerande relation till barnen är livsviktigt!
No comments:
Post a Comment